Söndag 1 augusti 2010.
Första läsningen
Pred 1:2; 2:21–23
Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,
tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.
Ty också den som har strävat
med klokhet, insikt och framgång
måste lämna vad han äger
åt en som inte lagt ner någon möda på det.
Även detta är tomhet och ett stort elände.
Vad får då människan ut av all sin möda,
av all sin mödosamma strävan under solen?
Var dag är en smärta,
var syssla en plåga.
Inte ens om natten finner hjärtat ro.
Även detta är tomhet.
Responsoriepsalm
Ps 90:3–6, 12–14, 17 (R. 1)
R. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Du låter människan bli mull igen,
du säger: Bli vad du en gång var!
Tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
som en av nattens timmar. R.
Människorna sveper du bort,
de är som morgonsömnen.
De förgås som gräset.
Fast det frodas om morgonen är det förgängligt:
mot kvällen vissnar det och torkar bort. R.
Lär oss hur få våra dagar är,
då vinner vårt hjärta vishet.
Kom tillbaka, Herre! Hur länge skall du vredgas?
Förbarma dig över dina tjänare! R.
Mätta oss var morgon med din nåd,
så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.
Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet.
Låt allt vi gör krönas med framgång! R.
Andra läsningen
Kol 3:1–5, 9–11
Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri.
Nej, Kristus blir allt och i alla.
Halleluja
Matt 5:3
V. Saliga de som är fattiga i anden,
dem hör himmelriket till.
Evangelium
Luk 12:13–21
Vid den tiden sade någon i hopen till Jesus: »Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.«
Han svarade: »Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?«
Och han sade till dem: »Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.«
Sedan gav han dem en liknelse: »En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.«